ATT TYNA BORT

det ligger någonting sorgligt här. det ligger här omkring. som en aura, transparent - men lika ogenomtränglig för det. jag sträcker ut min hand men inte kan den nå igenom. höjer jag rösten drunknar den likväl i sorlet. det yr någon form av glädje ute i luften, kan man anta, eftersom skratten bullrar hysteriskt. kanske inte så hjärtligt. men att skratta är ju kul och att ha kul är ju... kul. sikten genom väggen är alldeles för dimmig för att några slutsatser angående det rådande egentligen skall kunna dras. distad bas, ankbräkanden och stor mimik är det enda som egentligen bryter igenom. och det kalla ljuset.