bakom mig så luktar släckta bränder och jag slogs av tanken att du lovade att det hinner ifatt mig någon dag och i natt när de sluttande taken stirrade på mig ur sitt ovanifrånperspektiv så hörde jag din röst igenom telefonen dina hot - för det var väl var det var? eller
och jag mindes promenaden den sista promenaden när vi satt på taket och ljudlöst i natten sade farväl till alla år vi hållit varandras händer och min rotlöshet på berget som ville ur solarplexus och slå sönder och samman hemstaden våra minnen och alla dikterna om min avundsjuka hur jag i relation till dig vadade i den djupaste av universums marianergravar; challengerdjupet tänkte att om rättvisa vore ett universellt begrepp vars balans skipades hur som helst trots vad som helst då är det inte så konstigt, inte så konstigt det är faktiskt väldigt konstigt
men i botten i graven i djupet finns bara en önskan endast en och hon förstod mig alltid men nu sitter du som en fjäril i natten och pratade som vi gjorde förr allt det där om att vara på väg någonstans när man är tillbaks där allt började men jag är långt långt i från där allt började