OCH LADY GAGA
det är natt, vårnatt, en ensam natt i en lägenhet med brusande element vid wavrinskys plats. den stora svarta ikea-hyllan ekar nästan tom. sitter i någon annans säng, bär någon annans tröja. minns inte riktigt vad jag brukade känna, vem jag brukade vara. tänker bedrövligt mycket på dåtid. mår illa.
lyssnar på Elliott Smith, det var längesen sist och visst blir det alltid värre framåt natten. men då som nu inser jag som jag så ofta gör; de sista skola bliva som de första. och lady gaga och varje natt somnar jag med ingivelsen att mina drömmar kommer att gå i uppfyllelse.
det gjorde jag aldrig förr.
lyssnar på Elliott Smith, det var längesen sist och visst blir det alltid värre framåt natten. men då som nu inser jag som jag så ofta gör; de sista skola bliva som de första. och lady gaga och varje natt somnar jag med ingivelsen att mina drömmar kommer att gå i uppfyllelse.
det gjorde jag aldrig förr.
THE ROAD
nattrep i 8h timmar som föregicks av två timmars fotograferande av en annan pjäs; lämnar mig med en knakande ryggrad, sminkklet och trocadero-kväljningar. det blir alltid för mycket och den här våren har knockat mig nästintill medvetslös med sin aldrig sinande källa av repetitioner som drar över utsatt tid, hetsiga intensivveckor med konstant jävla häng i teatern...
det är som det är med den saken. det finns ju inget jag hellre gör. och nu när jag fick ledigt för att sova knackar verkligheten på dörren. tvättid - så var det.
det är som det är med den saken. det finns ju inget jag hellre gör. och nu när jag fick ledigt för att sova knackar verkligheten på dörren. tvättid - så var det.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)