nattrep i 8h timmar som föregicks av två timmars fotograferande av en annan pjäs; lämnar mig med en knakande ryggrad, sminkklet och trocadero-kväljningar. det blir alltid för mycket och den här våren har knockat mig nästintill medvetslös med sin aldrig sinande källa av repetitioner som drar över utsatt tid, hetsiga intensivveckor med konstant jävla häng i teatern...
det är som det är med den saken. det finns ju inget jag hellre gör. och nu när jag fick ledigt för att sova knackar verkligheten på dörren. tvättid - så var det.