MITT NYÅRSLÖFTE


LILLE KATT

min far glömde av att han släppt ut katten i natt. således spenderade jag min natt i vardagsrumssoffan jämte en mycket skärrad och nedkyld katt. det resulterade i väldigt få tillika oroliga sömntimmar för min del. min kära vän katten slutade dock skaka och somnade efter att jag virat in henne med täcke och värmedyna.

klockan 6 vaknar jag. klockan 10 vaknar jag. försöker äta frukost; går mindre bra. lyssnar på moonlit sailor; det är bättre.

SUNDANCE KID

systembolaget i borås har fått besök av tre flamsiga kids som köpte sig alltför mycket alkohol exklusive en gammal hederlig 70:a, typ: fjortisforna dagar (med undantag av den svenska härkomsten samt päronsmaken). detta inköp berättigades med argumentet "men om vi inte börjar shotta förrän efter tolvslaget gör det ju inget om man däckar".

med föraningar om morgondagens utgång i huvudet har kvällen spenderats i lugn á två filmer, två koppar kaffe och en kopp te. mentalt klappar jag mig själv på axeln; jag har arbetat med min bok. med viss framgång. avbröts dock av kommunikation i facebook chat-format - vilket jag gladeligen responderade entusiastiskt - dock med en smärre klump av saknad i halsen. min allra käraste vän får mer än gärna vara hos mig i stockholm istället för i egypten. men dagarna dit ryms på handens fem fingrar. det är oftast ett tecken på överlevnad.

I WAS BORN TO BE A SOCKERBAGARE

golvet knakar. min syster pratar konst med en konstnär vars verk hon planerar att köpa. vi dricker cappuccino. tittar på verket; avtecknade vhs-band. de täcker nästan hela väggen. konstnären talar långsamt. jag säger inte mycket.

daniel och jag dricker öl på queen. billigaste ölen i göteborg - tror vi. det är mörkt ute och på götabergsgatan är stearinljusen många till antalet. lägenheten skall säljas snart, vilket är lite deppigt. vi röker på balkongen. jag svimmar i trappan. daniel får upp mig på fötter, på något mirakulöst vis har jag inte skadat mig. ibland så! daniel har blivit nyfrälst av välproduktion.

jag ligger vaken och tittar på himlen tills alarmet ljuder. efter det kan jag sova litet.

ser dana sederowskys utställning på borås konstmuseum med sebastian. vi tycker inte om den. sebastian köper några böcker på rean. sen äter vi pizza tillsammans med johanna och fia. jag går till café viskan och dricker kaffe med alexander tills vi båda blir koffeinskakiga. tycker att alexander är bra som faen. liftar hem.

undrar varför studenter i allmänhet har fått csn-pengar december månad men inte jag?

SJUKHUSJOURNAL

Han ser ut igenom sitt fönster i ett dovt ljus som skär sig mot husfasaden. Det snöar utomhus, hans kofta luktar rök från cigaretten han nyss rökt på balkongen. Klockan har passerat midnatt och julaftonen är liden mot sitt slut.

Hon ligger på soffan i källaren och försöker långsamt dra djupa andetag. Hennes syster sover i fältsängen intill. Pulsen går trots ansträngningarna inte ned i tempo. Hon kan inte sova, än en gång på den här platsen så betingad med varje hennes åkomma, är fantomsmärtan tillbaka.

Det spränger i hennes huvud och hjärtat bultar på - det är så det känns när kroppen än en gång för sig själv repeterar hur livsfarligt nära det var att den gick under. Som om den hämnades för att hon kunde vara så naiv. Men kroppen är tudelad. Ena halvan är beredd att skapa en psykos för att till sist få hjälp att glömma medan den andra gång på gång omskapar/nyskapar sina minnen för att aldrig någonsin kunna glömma.

Om hon bara kunde ta ett beslut och leva efter det. Men det kan hon inte.