genom februaridimman som vilar tungt över göteborg och dess omnejd hör jag rödljus II ljuda. i en jakt efter modet i en tid som flytt finner jag pixliga fotografier från min samtid och tänker att; så lustigt det är när dokumentationen sträcker sig till att jag inte var där men jag var där. här kommer jag som aldrig stannar.
golvfönstret förtäljer historien om snön därutanför. här, här hör du inte hemma säger den till mig. jag vet. så jag packade ned det jag hade och försvann och dagarna är långa och natten är för kort. röda ögon glider över gatan.
men alla har läst profeternas ord, de står längs väggarna i tunnelbanan - det spelar ingen roll alls vad dom speglar, dom är min ursäkt för att blunda. så säg det högt, tala högre du som inte bryr dig om...
jag bidar tiden och det kommer ta tid