det vankades någon form av premiärutgång, mitt hår stod rakt upp och klänningen var täckt av guldpaljetter. stod vid dörren tre minuter innan bussens avgångstid. (behöver andas. behöver frist. behöver inte mer smärtsamt knaster i öronen. behöver sömn. behöver inte alkohol; behöver inte bakfylla; behöver vara koncentrerad och vid min viljas fulla bruk för repetition 11:30 lördag morgon).
hoppas kära ensemblen får en fantastisk kväll i göteborgsnatten, vi har något att fira.
it's life and life only.
FRAMFÖR ALLT SKALL JAG SJUNGA
kroppen gör ont. det är problematiskt att röra sig. inte en glimt av ett liv utanför min bubbla. musklerna skall hålla käft, prestera, förlänga, expandera och förläna uttrycket sin totala hängivenhet. minnet, minnet skall inte svika. texten skall rinna som vatten ur munnen. stämbanden, starka och lena. andningen fylla magen till bristningsgränsen med så snabba intervaller som möjligt. jag skall förstå och jag skall orka.
jag skall sova och äta precis så som jag borde och koncentrationen skall vara högre än vad som är möjligt. självmedömkan can go fuck itself. det skall bli slut på klagomålen, inga verbala eller fysiska utlopp för hopplöshet och orkeslöshet. tanken är min fånge och den skall formulera "jag vill, jag skall, jag kan, jag orkar". alltid.
jag skall sova och äta precis så som jag borde och koncentrationen skall vara högre än vad som är möjligt. självmedömkan can go fuck itself. det skall bli slut på klagomålen, inga verbala eller fysiska utlopp för hopplöshet och orkeslöshet. tanken är min fånge och den skall formulera "jag vill, jag skall, jag kan, jag orkar". alltid.
DET FINNS FÅ TIMMAR
min bedja tar slut när varje dag, varje timme - till sist varje minut uppfyllts av det essentiella som nu; för alltid är min högsta prioritet. länge har jag känt att det är allt jag velat åstadkomma - att viga mitt liv åt något - att våga låta det infiltrera varje sekund, varje tanke, varje andetag. låt detta vara mitt liv och låt mitt liv vara detta allt. jag kommer inte be om någonting mer.
BODY LANGUAGE
från dig till mig - den största gåvan; friheten. stegen har efter alla dessa år blivit tydliga igen. det var fotspår i snön för länge sedan, jag följde dig en bit hem och när jag vände åter var dem där. utspridda i det vita, ut på bilvägen - jag spenderade år att följa dem tillbaka men jag kunde inte hitta hem igen. vart hade vi kommit i från? vilka var vi? varför var vi? vart hade vi varit på väg? frågorna staplades på varandra i snön och temperaturen sjönk allteftersom natten tätnade. det behövs inga siffror längre, jag har glömt tiden som passerat. när stegen äntligen ligger bakom och inte framför en är nuet viktigare än dåtid och framtid. stegen började där jag slutade och du tog vid. när du gick hem och jag gick tillbaka, du vände dig om och vinkade snabbt - som frös du om din hand. må det vräka ned snö på din begravning.
jag är bara barnet när finner jag mitt jag i en reflektion. lampan i fönsterbläcket får blomkrukorna och dess växter under mig att smälta samman med landskapet på andra sidan fönsterglaset. där står också jag, som en förryckt ande från forna tider. ett barn mitt i världsalltet - förhäxad och skälvande inför existensens vidunder. den inger en känsla som vibrerar i kroppen, en energi, en vilja - någonting som vill ta sig utanför kroppen. plötsligt sker översättningen. den totala sinnesrörelsens innersta väsen utkristalliseras genom stämbandens vibrationer. det bara händer, som vore det en naturlig följd av processen i kroppen. tonerna får tårkanalerna att svullna, kroppen är nu en enda passage mellan yttervärlden och den egna mänskligheten, en rundgång mellan sinnena och över läpparna flyter känslointrycken och jag gråter. jag gråter fortfarande.
jag är bara barnet när finner jag mitt jag i en reflektion. lampan i fönsterbläcket får blomkrukorna och dess växter under mig att smälta samman med landskapet på andra sidan fönsterglaset. där står också jag, som en förryckt ande från forna tider. ett barn mitt i världsalltet - förhäxad och skälvande inför existensens vidunder. den inger en känsla som vibrerar i kroppen, en energi, en vilja - någonting som vill ta sig utanför kroppen. plötsligt sker översättningen. den totala sinnesrörelsens innersta väsen utkristalliseras genom stämbandens vibrationer. det bara händer, som vore det en naturlig följd av processen i kroppen. tonerna får tårkanalerna att svullna, kroppen är nu en enda passage mellan yttervärlden och den egna mänskligheten, en rundgång mellan sinnena och över läpparna flyter känslointrycken och jag gråter. jag gråter fortfarande.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)