kroppen gör ont. det är problematiskt att röra sig. inte en glimt av ett liv utanför min bubbla. musklerna skall hålla käft, prestera, förlänga, expandera och förläna uttrycket sin totala hängivenhet. minnet, minnet skall inte svika. texten skall rinna som vatten ur munnen. stämbanden, starka och lena. andningen fylla magen till bristningsgränsen med så snabba intervaller som möjligt. jag skall förstå och jag skall orka.
jag skall sova och äta precis så som jag borde och koncentrationen skall vara högre än vad som är möjligt. självmedömkan can go fuck itself. det skall bli slut på klagomålen, inga verbala eller fysiska utlopp för hopplöshet och orkeslöshet. tanken är min fånge och den skall formulera "jag vill, jag skall, jag kan, jag orkar". alltid.