DELETE

hennes ögon
hennes otillräckliga språk
hennes ursäkter
men ändå
hon sade
(att nu förstår han)!!
hon sade
vakna snälla
snälla vakna
sov inte
min inställning
genom massan hon såg den
få ögonblick då våra ögon möttes
jag var inte där
inte nära
det såg hon och jag var utelämnad
hon sade
TÄNK
och när det kommer till "enkel matematik"
så gör jag det inte
vägrar ständigt
alltid vägrat
slängde gångertabellen i papperskorgen
bara 9 år gammal
jag vägrade
det var upprörande
var jag lat?
eller var jag upprörd?
var jag född akademiker och inte matematiker?
är det min hjärna eller principen
som inte stämmer
definitionen av materian
Inte sådan jag upplever världen
omätbar
bortom alla gränser
semantiken däremot
jag drunknar
i min egen jargong med mig själv
att ursäkta sin lathet
eller att förklara sitt vara
i hennes ögon vet jag inte skillnaden
i hennes ögon vet jag inte
vad som är upp eller ner
bara en sak

utan honom är allt normalt
han förstör mig
allt han är upprör mig
och jag behöver trycka på delete-knappen

VÄNDA UT-OCH-IN

Självkännedom
att jämföra sig
all rädsla och ångest
att det kan få plats
så mycket meningslöst
inuti
en människohjärna

RASTLÖST I MITT MÖTE MED GUD

vad det var som hände?
det var gud,
som talade, hans sändebud
och jag måste gå därifrån
lämna hela festen
ölen som någon vill bjuda mig på
lämnar mina vänner
jag känner inte igen dem

de andra skuttar upp på golvet
entusiastiska,
detta tillfälle kommer aldrig igen
detta tillfälle har redan stulit min själ
inte starstrucked,
utan lifestrucked,
paralyserad
när jag lämnar byggnaden
kan jag precis hålla tillbaka
tårarna

han bultade på universum
bände tid och rum
han skrämde mig
skakade mig in i mitt medvetandes
dunkla rum

genom den alkoholbesatta
stockholmsnatten
passerar jag ensam,
jag vill och måste och kommer
att vara helt ensam
i vad helst min slutsats blir

pusselbitar
som måste falla på plats
rastlösheten
samma rastlöshet
och jag har skadat mig själv så mycket
för att ta mig ända hit
och ändå är det samma rastlöshet
precis samma rastlöshet

HANNAH ARENDT OCH JAG/STEPPFESTIVAL

Han lever livet nu
ute på swingklubb
dansar och steppar och socialiserar
som aldrig förr
hans historier bländar mig
tycker mig alltid ha funnits där
som att jag kunde ana
att de skulle bli sanna en dag
jag kan nästan se vad framtiden
har i beredskap åt honom

Han ältar samma tankar
samma bransch
samma elitism
lika bråttom mot ingenstans
lika fylld av obehag
samma rastlöshet
han sover så djupt att jag
blir osäker på om han verkligen lever

Jag dricker söderté
och absolut vodka rasberry-drink
knaprar choklad i stearinljusskenet
läser teater-teori såhär
första dagen på Europas största
steppfestival
Jag mår så jävla bra
det är ett påsklov som varit mig efterlängtat
i så många dar

Hannah Arendt och Jag
vi har det bra

THE ONGOING "WOW"

"Svenska studenter utmärker sig internationellt genom att bli klara med sin utbildning väldigt sent, först vid 30.
- På bara några få år ska de sedan skaffa jobb och bostad, göra karriär och bilda familj. Karriärperioden i deras liv blir extremt stressig."

fattar problematiken, du okände intervju-objekt ur kupé-tidningen. glöm det.

livet.
en kärlekshistoria.
jag tror det är titeln till en av mina böcker jag kanske aldrig kommer att skriva. det gör ingenting, it's in my mind for my own delight.
den handlar om just det som artikeln inte handlar om.
den handlar om mitt val. mitt ytterst personliga - till den grad ett val kan vara fritt - fria val.

ett val som säger glöm det.
det blir inget jobb och bostad och familj och karriär.
gLÖöÖööm DEt
klart jag kommer att bo någonstans
men att ta lån till en bostadsrätt,
nej tack
aint gon' happen

det är solsken i mitt liv
över sveriges marker
jag skall jaga solskenet
hur långt bort det än för mig

familj
jag vet inte om jag tror på monogami
eller individens rätt till reproduktion
jag tror på den fria kärleken
och om jag får urge att hänga med barn
kanske jag helt enkelt skall hjälpa dem
som redan finns till
att gråta av hänförelse
inför sin egen handling
tänk att kunna agera så storsint, nirvana

passion är det som får mig att jobba
inte pengar, pengar får mig att må illa
jag kan arbeta dygnet runt
även i sömnen
om jag är passionerad finns ingen gräns
jag skall regissera
skriva
utbyta idéer och driva politisk agenda
jag vet att altruismen
alla gånger kommer att segra
över känslor sprungna ur negativa
upplevelser
rädsla, oförstående och förakt för andra

filosofi och naturvetenskap
dessa discipliner
mina ledstjärnor
evolutionen går framåt
och hela mänskligheten och livet och
materiens vara finns inom mig, information
lagrad i min kropp, i vad jag är,

well didn't I tell you,
the ongoing "wow" is happening right now?

DET KOMMER, DET ÄR PÅ VÄG

de säger det hundra gånger
det är inte bara jag som hör det
men min strategi
där under ytan i mitt undermedvetna
andas genom mina ögon
speglar att jag har hört det
påvisar att jag kommer behärska det
det kommer
det är på väg

BORT

låt natten ha sin gång
all den tid det tar
i frölunda lagar vi mat
igår drack vi drinkar
på salong alvar,
sen var det fest
på andra långgatan
hårfärgen ny varannan vecka
om jag somnar nu
så är det ditt ansikte nu
framför mig förändrat annorlunda
inte som jag minns det
eller alltid så nära hur jag minns det
bort
bort
bort
bort

HAN DRÖMMER OM MIG

Jag drömde inte
Jag ljög
Jag ljög utan att säga ett ord
Jag spelade teater
baserad på verkligheten
famlande ur sömnen som inte var,
var verkligheten
och den var verklig
och jag grät, kippade efter andan
i dina armar,
i dina armar
du tröstade mig
du som satt mörkret där
den som var
var inte sömnen ingen inre demon,
var Du
varför skulle Jag hjälpa dig?
varför skulle Jag älska dig?
det du behövde av mig
det som krävdes av mig
var alldeles för dyrbart för mig
var aldrig min vän

Jag minns känslan av kaos
när mitt liv blev så förtvivlat
Du
Du var alltid förtvivlad
och det krävdes lögner, teater
Jag gömde allt, hela mitt Jag
kvävde under ytan
syrefattigt, farligt för hjärncellerna

I aggressivitetens tysta uttömda natt
talade Jag till dig om mig
Jag var så nära
nästan i botten av din bottenlöshet
men Du kunde inte
Du kunde bara inte

KLOCKSLAGET

varje natt när du ser klockan
den digitala notbilden som
ett eko av tystnad
minnet
som vilar
stillbild på din hornhinna
hennes röda genomblöta hår den där kvällen
sminket under regnet
hur hon haltade fram
du såg henne i ögonen
du rökte hennes cigarett
ett ögonblick
där Er smärta genomborrade
atomerna
där Er smärta möttes
elektronerna felmarginaliserade
skevheten i sammansättningen
en kemisk process
som gick snett
Er dualism blev till ett
hon såg efter dig några sekunder
innan hon också började gå
kirurgkniven som skilde era vägar åt

ETANOL OCH ANDEMENINGEN

en cappuccino
och en etanolfräten hemisfär
ett tretimmarsmöte
med människor som vet
att infiltrera makten
att vara del av den

i går sade en främling
(det finns inga främlingar)
att han älskade mig
(han älskade även bob hansson)
och angående begreppet
hade han helt rätt,
tycker jag, jag förstod honom så väl
han kunde varit jag
och så var det

som solskenet
rakt in i solar plexus
den varma, livsbejakande lyckan
som är kärlek
den värmer mig inifrån
fast jag är rädd fortfarande
så är den
i alla fall nuet

går vi alla omkring och konstant förtränger döden?
gör döden allt meningslöst
eller är det döden som ger livet mening?
någon säger att döden inte existerar
den är avsaknad av liv
medvetet liv

energi omvandlas
den försvinner aldrig
blir kondens som svävar ut ur atmosfären
om vi har otur
ut i vakuum
i oändligheten
bakom tid och rum
i limbo

om vi lyckas se vart det börjar
kan vi se hur det slutar?
universum är en cirkel
det slutar när det börjar
det är redan över
jag har redan dött
en stor tragedi som jag burit med mig
i hela mitt liv

hur min hjärna fungerar
en himlastormande lycklig tragedi

THE PERFECT SPRING

solen skiner
reflekteras i mitt nyfärgade kopparhår
våren är här
visst är det kallt men det är det alltid här
i detta nordiska av land
jag är 16 år
jag är platsen de aldrig upptäckte
sjunger Håkan Hellström
och då vet jag att det är en vår som ingen annan
jag tänker aldrig dö nej,
sjunger han och då vet jag
att det är en vår som ingen annan

PÅ VÄG TILLBAKA

6 timmars middagshäng
och jag börjar känna livslusten igen
vad jag verkligen behöver
sjunga musik som rör mitt hjärta
rehabilitera
minimisera varje min fysisk smärta
gymma tre gånger i veckan
dansa och öva
och sätta upp pjäs,
få sitta i registolen igen,
som jag längtat
i två år av trånande efter att komma tillbaka dit
jag skall tillbaka dit

LOVER TO LOVER

promenad i solen
med kaffe i handen
80-tals kappa
runda solglasögon
förvår
gatgruset gnisslar under sulorna
och jag är på väg
till sjukgymnasten

allt gick åt helvete i dag
jag är visst inte på humör
stänger in mig i ett sångrum
vill inte ens vara i hennes värld
vill inte dansa

och hon tittar undrande på mig
de tittar båda två utan att titta
det är jag som tittar på mig själv

om hon hade sagt något annat än roligt,
musikal, upptempo, PESSPESSPESS
genre
vad fan är genre
och så blev det roligt
jag hade inte ens tänkt mig det roligt
så skrattar dem,
och clownen i mig förstår
att det är det jag skall spela på
och det är tråkigt
så tråkigt
skratta åt det
skratta åt det gör ingenting åt det
från klarhet till klarhet
sade hon till mig
med mig
kommer ingenting någonsin att bli klart
det skall du ha klart för dig

jag visste inte att det skulle gå ner så djupt i själen denna känsla av att upprepandekonsten är så tråkig och aldrig skulle jag bli så skämmigt blasé

jag tänker inte borsta tänderna
22:22
glöm att jag tänker borsta tänderna

JAG HÖR DERAS TANKAR

hon vrider kroppen på mig
och jag minns knappt vad jag sade
jag bara gråter
paniken ligger lagrad där
införmågan
oförmågan
om jag går sönder går jag sönder
jag vill sparka och slå på smärtan
men smärtan är jag
när jag har hämtat mig
och står där trasig men omställd
hundra djupa andetag
och allt jag lärt mig om grundning
på wendelsberg
då kramar hon mig
och jag hulkar så jag skrattar
vi skrattar tillsammans
jag är lycklig i min olycka

det som när mig förtär mig
så har det alltid varit

i trapphuset
you don't know where I've been
jag tänker på allt
hennes röst är varm innanför dörren
sjunger om tröst
min är kall
sjunger universums vidunder
sjunger om vargen som ylar i natten

biter jag snett
lite oförutsett
kommer galenskapen tillbaka
den som gömmer sig
bakom mina ögon
i mitt undermedvetna
kanske är den genetisk
kanske är det den som är jag
kanske har jag skadat receptorerna
anledningen till att cannabis
är olagligt
det är inte helt ofarligt

eller
så har jag ingen förklaring
jag hör deras tankar
det räcker för mig
jag hör deras tankar
det räcker

MITT LIV SOM FISK

kände en tjej som dog av bakfylla
i den löftesrika tidiga vårsolen
tänker hon tillbaka på sina skådespelarinsatser, genom tiderna
genom vardagen och scenerna
ibuprofen
sen somnar hon slutligen under täcket
fönstret på glänt
in letar sig vinden
i natt har hon sovit med skorna på
i en delad sammetssoffa
champagne och vin
och livemusik
ett fantastiskt konstnärskollektiv
i dag har hon sovit omvartannat
bara sömnen har förmågan
att läka alla sår
hon vaknar till kvällens inbrott
handtvättar sina balettskor
talar med växterna
läser i sin bok
lagar vegetarisk mat
av det som finns i skåpen
hon skall flytta snart
äter havregrynsgröt och är tacksam
för havremjölk och fattigmansmat
osminkad
småhandlar på ICA där amanda jobbar
dricker grönt té
och tänker på att allt är precis så
som det skall vara

MJÖLKSYRA

jag låter träningskläderna ligga kvar i väskan
jag vill inte packa ur dem
tomma matlådorna sådär reguljärt slarvdiskade
i sin påse droppad vid skostället
jag läser sinne och hon alkemisten
torsdagen är min existentiella ångest
klockan slår fem och där är jag
som hade jag vaknat ur trans
ett hål som öppnas inom mig
genom vardagen
frågorna som kräver svar
jag blir alltid så ledsen när han är ledsen
säger jag
jag vill gråta till Heart Cry
hon sover redan
jag har fullt med mjölksyra i vaderna
i vilken ände skall man börja?
det som händer
Händer
Använd det
Ursäkta Dig inte

NÅGON JÄVLA GÅNG

nuet är det enda konstanta

SANNINGEN

hur kommer det sig då
att jag
helt imbecill
förändrad
hämmad
undrar vad det är som styr
vilka metamakter
som är mina inte varje dag
inertiatic esp
och jag erinrar
min barndom
den stirrar på mig med ihåliga ögon
och jag undrar
varför jag inte får gråta på vagnen
och som jag önskade
att jag skrek inertiatic esp
över valand
i ansiktet på folket
som passerar in och ut ur vagnen
mot husfasaderna
den vardagsuttråkade avenyn
"NOW I'M LOST
NOW I'M LOOST
NOW I'M LOOOOST!!!"

Nu är jag förlorad.
Jag är fucking förlorad,
och här valsar Jag omkring
utan att skrika och sjunga och gråta
och dansa
helvete
jag lever verkligen inte i sanningen

LIDANDETS ESTETIK

vad skall vara min berättelse i morgon?
berättelsen om otillräckligheten
berättelsen om konkurrensen
berättelsen om hennes ben som är högre än mitt
hennes piruett som ringlar runt
sin medelpunkt
jag har ingen medelpunkt
så vilken berättelse skall jag berätta?
berättelsen om en lidelse
en önskan så innerlig
den sveda som friktionen innebär
mellan kropp och själ
jag skall hitta den
det är ett av mina större mål
inför morgondagen
bara kroppens upplevande
av den smärtan
ingenting annat
om hon inte ser den i mina ögon
hon min enda publik
hon skall vara min enda publik
tillsammans med mig själv
en strategi
till att bli den som jag måste bli
jag måste sikta annorlunda
lura in mig själv
ditin vari jag hör hemma

PÅ DRIFT

jag vaknade klockan 5 i morse
ur alltför tydliga drömmar
hade vaknat flera gånger om av att
jag värmt upp, stretchat
inte min favoritsyssla när jag
inte är vid medvetande
jag sover för att vila
det som mötte mina ögon
trodde inte mina ögon
de stack ur sina hålor, i alla fall
kändes det så, av förvåning/rädsla
en platta av wellpapp täckte mitt
fönster
två sekunder
och jag ser att det är natthimlen
något har väckt mig
och samma rädsla ligger kvar
jag söker svar i folks ögon
men jag vet inte vart jag skall titta
ett ögonpar innehåller så mycket
men ändå ingenting
de berättar ingenting
och döden överrumplade mig
lika rädd för denna rädsla utan ord
än en gång i livet
tangerar jag galenskap
och jag orkar inte att benet domnar
när det inte gör det
och jag orkar inte dödligheten
står handfallen inför skräcken
och förvirrad osäker på all kunskap,
all empiri bortblåst, grundvalarna,
medvetandets orienteringspunkter,
cogito ergo sum, carl jung,
jag är rädd
för att jag vet att det inte är någon som helst skillnad på det jag kan föreställa mig
och på det som är verklighet
historien och framtiden är nuet
och hela livet var ett disco
och då väljer jag
att inte vara rädd
väljer att välja den vederhäftiga
delen av universum
väljer att vänta lite till och lite mera
innan jag öppnar upp helvetets käftar
och konfronterar varats sanning

FIND WHAT YOU LOVE AND LET IT KILL YOU

nystädat rent utvädrat doftljus
james vincent mcmorrow
thairester och irony-vin
drömde om att telefonen gick sönder
att det var kaffekaos på jobbet
någonstans i kollektivtrafiken
i min hjärna är det kaos
jag vet det för jag känner att jag är det
den destruktiva kraften och känslan
av att födas med alkohol i blodet
alltid ett steg ifrån avgrundens rand
och tvätta bort sminket så bordust
att ögonen kvider och klockan 9
följande morgon är jag fortfarande full
och ögonen illröda och i sängen är
det blodfläckar och det tar mig tillbaka
till en tid där träden på linnégatan växte
på en helt annan gata och du förundrades
så över träden och husen och arkitekturen
för du har alltid varit precis som jag
och jag älskade dig och jag saknar att älska
det var länge sedan någon fick mig att
viska i vinden förloras i botten av kaffekoppen
skriva dikter längs med väggar och vare block
och varje sång berättar en sanning om dig
alla ryggar tillhör dig tills jag går fram förlåt
jag trodde det var nån annan
i en tid då inget hände i en stad som alltid sov
om jag över huvud taget kommer härifrån
i en trädgård en tidig sommarmorgon
och jag har inte sovit och jag har dragit
mig undan ensam bland växtligheten och
fåglarna förlorad i din värld söker mig
inåt för att komma närmre och aldrig så
långt borta som då och under äppelträdet
på en madrass och han ville leva, det
var sommar, jag spelade jens lekman
men jag såg inte en soluppgång som
inte bar dig i sitt sköte, inte en regndroppe,
ljud som inte fanns från trummor som slog
dovt från ingenstans över hamnen som
var mitt enda gömställe i världen
och ändå så var det dina rytmer jag var din
det är att älska, att förlora allting för all tid
det har jag gjort och det var det största
som någonsin skakat själen
världen förändrades och kommer aldrig
någonsin få tillbaka sina gamla färger
alla år som inkarnerats i mitt minne
det ligger nära nu efter år i träda nu
när mina tankar är fria igen
ligger det nära nu igen för en historia
som måste berättas måste berättas
att återuppleva varje blick inför mitt inre
spela upp scener från min smärtas ministerium
det är vad det handlar om skall alltid handla om
berättelser som är sanna
berättandet, förevigandet
ett spöke från döda drömmar
skall vandra genom själva essensen
av mitt konstnärskap och du vet
att det var det vackraste du kunde ge mig
förutseende som ingen annan
och aldrig så har du älskat någon annan
du rev upp din själ för att bli vad jag behövde
det gör så omänskligt ont att
bli vad andra behöver när det är en destruktionskraft
starkare än allt annat
när någon söker dig utan pardon utan stopp
utan minsta uns av förmåga att ge upp
för att de vill bli dräpta av dig
hämnd är ett främmande begrepp sade han
jag svalde hårt, undrade hur påkommen
jag egentligen var
att gå under gav mig förmågan att gå under
och jag gick under och här under
finns allt jag någonsin önskat mig
här på andra sidan
är det brända kolet det enda konstanta
att gå under förblir den fantastiska versionen
det enda som egentligen intresserar mig
är kontrasten mellan liv och död
find what you love and let it kill you

INTE ETT ORD TILL

den kväker och bräker inom mig
den här känslan
må så vara, den kan stanna där
får lov att vara där
så länge den får mig att klättra

hur skall jag
skall jag
jag skall

inte ett ord till om det