(    )


En antonym till kronologi; ett baklängesperspektiv om hur hönan blev en fjäder, mitt subjektiva universum komprimerat till vägens grus och kalla telefonlurar - början på slutet och alla dessa jävla tårar på vägen.

En antologi över ett försök att förstå vem du är - för att slutligen konstatera att du är omöjlig att separera från någon som helst del av min värld.


Hur jag vann eller förlorade mig själv.


*

FÖRSTA LIVETS POESI
2006 - 2009
Ekosystemet, raring
Gudsbegreppet
Låt mig underteckna
När jag kastar grus på ditt fönster
En park i min hemstad
Tid
Det är ingen som hör det
05:09
Pang! du är död (snälla säg att jag inte är den enda)
Förmiddagsljus
Varje regndroppe som inte faller
Förenkling
Tre år av kurragömma
Godnattsång för Tigrar (3 år senare)
Tinnitus i Hjärtat
Ditt namn ekar genom de tomma åren som passerat
Ett par blommiga strumpbyxor
Det slutar inte väl det slutar inte
Det står någon ute i hällregnet
Irrfärder genom ruset och alkoholdunklet
Hon sa inte nej, hon sa ingenting
Jag har glömt ditt andranamn eller oj, kom jag på det nu?
Irrfärder på himlavalvet
Han har aldrig ångrat något mer än mig 
Ljudlös resonans mellan våra själar
Vargen ylar i natten
Försök till Tacktal
L´exictence absurde
R40 (eller där fanns inga problem med friktionen)
Spiral av rentvättat självhat
Afrodites egocentriska förhävelse
( )
the unco prodigies of you and me
Det skulle ha varit du
Någonting är fel (du var trots allt respiratorn i min hals)
Vägens grus och kalla telefonlurar