YOU'VE GOT MAIL

väl godkänt
godkänt men inte tillräckligt
godkänt men lite i underkant

det står här svart på vitt.
jag är hörselskadad och blind står det.
min självbild är icke-överensstämmande.

vad skall jag göra?

365 DON'T ASK ANYMORE

365, alltid detta antal. alltid, alltid, alltid detta antal. 365 är mitt liv och mitt liv är 365. om du skulle identifiera dig med en siffra, vilken skulle du välja? jag? äh, jo - 365. 365 blir det bestämt. alltid 365 so what happens now? 365 you'll get by you always have before 365 so what happens now? 365 don't ask anymore.

AND SO SHE DID.

nu släpper jag taget, nu gör jag det, bara sådär - en hisnande höjd på 20.000 meter höjd och jag skall falla och kroppen skall hisna och allt skall bli helt galet. jag skall inte upphöra, aldrig någonsin, utan förlängas - multipliceras - flyta ut - låta allt skina igenom, acceptera precis allt och älska det. älska det så svårt att universum måste utvidgas för att bli större.

FYRVERKERIER

det blir svårare och svårare att drömma med åldern. när jag var barn kunde jag bli vad som helst som föll mig i. inga förväntningar på att leverera, och om jag av någon anledning lyckades göra det var det extravagant - något fantastiskt utöver det vanliga. det blir svårare att drömma desto närmare drömmarnas förverkligande jag kommer. jag har stått på tröskeln förut och när jag stod där var det plötsligt inte min dröm längre. istället något institutionellt; någon form av utbildningsfråga inkapslad i någon annans uttänkta plan och väg att gå för att ta sig över tröskeln till någon form av marknad.

men den här gången tar jag med fyrverkerierna.

ME WITHOUT YOU

- "du ser ensam ut"
- (nervöst skratt) "va?"
- "du ser så övergiven ut, det är första gången jag ser det, det liksom strålar kring dig"
- (mummel) "haha, mja, ehm, uhm"
- (mummel)"... hehe jag skall inte fortsätta prata kryptiskt"