DET ÄR MIN VÄRLD DET HÄR

jag såg dig

din besvärade min lysa över golvet

du såg mig

jag vet inte vad du såg tills du såg mig

där nere under ytan sågs vi

på ett plan, i den andra dimensionen

jag saknar dig

jag saknar allt du var för mig

bara den gången

bara den gången

handlade det aldrig om deras kärlek,

aldrig definierat med deras definitioner

vi ville bara berätta hur mycket vi älskade,

och aldrig

allt en luras till att tro

en hel värld uppbyggd av illusioner

och livet är långt

livet är rikt

livet är underbart

vi bröt ner kommunikationen

tills där bara fanns ljud kvar

det kunde räcka för oss

din röst i mitt öra

det här är världen efter dig

efter alla år är detta världen du lämnade efter dig

det är min värld det här

ETT FARVÄL

du känner det

du känner det som jag känner det

och ett farväl är ett farväl

och kommer alltid vara det

MEN INTE MED MIG

i intets mecka där är jag

andas med fåglarna

dom sjunger i dag

i nattens tysta timma

bryter de tystnaden

en sång jag aldrig sjungit

men älskar likväl

alla dessa dagar

kvitt från dig

för det var du,

ja, just Du som förstörde

dem alla

med ditt sökande efter

intet

Du missade intet

fast det skrek i dina öron

minns cyklar

cykel, cykeln

minns blåmärken

och utskällningar

över tillfällen som aldrig blev av

snälla straffa mig för den Jag är

och inte för vad Jag gör

självklarheten

i alla dina osjälvklara ståndpunkter

och hur Du kunde punktera

alla mina drömmar,

en får gratulera

om det var maktfullkomlighet

du drömde om

var jag Hitlers adjutant

den som justerat varje protokoll

Jag såg din lömskhet,

din panik, din ångest,

men den var min vardag

Jag kände den starkare

än Du någonsin gjort

och nu vill Du hålla den emot mig

sådan den aldrig var

din kärlek som ett rakblad

genom alla mina livsval

Du var fantastisk

i all din oigenkännlighet

Jag såg inte ditt uppsåt

såg bara en människa som led

Jag sade att Jag var Jesus,

och Du höll med, 

du ville vara Judas

Du ville vara den som svek

ändå kände du dig alltid sviken,

känslan av att den Gudomliga

makten alltid lurat Dig till dina beslut

Du tvingades avrätta Jesus

Du tvingades bära Syndarens roll

den som förråde Guds son,

om Jag varit hans dotter

hade du älskat mig

och det gjorde Du

med cowboy-hatten på

såg Du en värld Du aldrig skådat

och en lögn Du kände som din egen

När Du ser Dig själv i spegeln nu

om Du ser efter nära nog,

dör Du hellre än att inse nu

att livet lämnade Dig med din

eftersträvnadsvärda elitism,

äkta kärlek eller perfektion,

men inte med mig

SÅNT SOM HÄNDER

det är sånt som händer
man växer ifrån varandra
blir något annat, blir något nytt
en gång delade vi en liknande historia,
samtid, hopp om samma framtid
du och jag
så såg jag dig plötsligt
från ingenstans
i en annan stad
och jag fixerade blicken, bort,
neråt, spontant, tänker att
det är sånt som händer
man växer ifrån varandra
now you're just somebody that I used to know
och det är märkligt
en anakronistisk känsla av
en förståelse, närhet, trygghet
som plötsligt visar sitt ansikte
och i det finns det inte ens en anledning att säga "hej"
plötsligt
inte en anledning
och det är märkligt
men det är sånt som händer

DET VAR DU SOM BÖRJADE

voodoo
längsmed duschdrapperiet,
hade han min själ
jag fick den tillbaka
den passade inte längre i kroppen
jag fotade mig själv
genom backspegeln svartvitgulnat
mobilfoto
och soundtracket
"all I have to do is pretend I never knew him"
och jag minns ihåligheten
stilla tomheten av att vara ingenting
men ändå finnas

voodoo
genom alla orden

voodoo
genom alla åren

voodoo
i anakronismens brutala bärsärkagång
och bara en mening
kunde förändrade mitt öde
slumpen baby,
slumpen baby,

voodoo
stjäl tillbaka min tid
alla timmar ni en gång stal av mig
så litet ofattbart osynligt
men du får skylla dig själv
det var du som började

KILOMETER HÄRIFRÅN

släpp mig,
skriker hon
jag hör henne ingen annan gör det
över asfalt och buss-säten
genom spegelbilden
it takes two to tango
varför måste du återkomma?
nu när allting är grönt,
nu när allt är grönt,
nu när du äntligen skall få ro,
lycka, kärlek,
någon som förstår
någon utomordentligt spektakulär
varför nu?
hon ställer frågorna till väggarna
hjärnbalken
hornhinnorna
en anakronism
hon ber honom snälla,
att tänka om,
att tänka till,
att hålla om sig själv i tystnad
och han gör det
släpper greppet
somnar om intill
kilometer därifrån

ATT SLUTA SPELA APA

jag vaknar i den ambivalenta våren
himlen skiftar i ett spektra från
klart ljusblå till dunkel mörkgrå
solen skiner omvartannat
blåsten får det att tjuta i ventilerna
mina ögon förkylningssvider
när de möter solljuset
6 av 8 rum vårstädade
som att befinna sig på en annan planet
arbetshästen i mig,
mina senor som spända vajrar,
på så vis har jag ärvt arbetarens uthållighet
generation efter generation av hårt arbete
efter alla festligheter som kantrat
mina dagar
stod jag en fredag kväll och steppade,
steppade, metronomen och jag
det finns inte så mycket att tillägga
metronomen och jag
detta radarpar
diska 5:30 timmar
och hem för att sjunga till möbler och väggar
tills allt är tomt, tyst, spegelblankt
uppe med tuppen och tvätta
och jag är vaken men borta
arbetshästen i mig läser Stanislavskij
och jag undrar,
om det inte börjar bli dags
att sluta spela apa
det vore på sin plats
att sluta spela apa

NATURENS VIDUNDER

jag vet hur man lever
uppsjungning på heshostad hals
i okristligt tidig timma
gemensam sång och "I Will Prevail"
slutna ögon
en kontaktimprovisation
och alla dessa känslor
baby, baby, alla dessa känslor
och jag var kanske inte riktigt där
men jag dansade
deras danser dansade
och repetition
måste va cool
måste ge dem allt, stå ut
med att bryta sönder jantelagen
inta rollen
balettfröken och jag
vi vet vad det handlar om ja
när jag jämför mig med mängden
när mitt största problem
egentligen är
att inte sticka ut

liseberg fyller 90 år
och jag tänker, tänker så
på att inte passa in i mängden
det plastiga efterhärmandet
i en värld jag inte kan närvara i
i sinom tid
kommer allt tillbaka till mig

upp-och-ned i världen
upp-och-ned är världen
så vi dansar runt från krog till krog,
till krog, till efterfest
som bryter genom natten
och packad på en morgonbuss
och efter 4 timmar sömn
är jag knappast redo för stepprepetition
men man gör vad man måste
men framför allt vad man vill
och femhundra varv i matsalen senare
har koffeinet kickat in och
sjunger sånger för joggarna
på en klippa vid härlanda tjär
vårens första bad
vi äter kakbuffé och
skuttar genom vårregnet
och mitt första mål mat för dagen
var något av det bästa jag gjort
och okristligt många timmar har passerat
om hon undrar kan jag inte svara
men jag vet att hon vet
jag tror hon kände det på sig
jag nickar och ler
jag är någonting stort på spåren
och när jag äntligen slutit mina ögon
kommer sömnen som en vän
och jag skall drömma om allt det där igen
och jag skall vakna i allt det där igen
och jag skall möta naturens vidunder

I WILL PREVAIL

mörkret faller över bergsjön
fåglarna kvittrar
killen till höger hostar
tjejen till vänster nynnar med hörlurar på
det är vårnatt i mitt livs vår
en honungswhiskey och en chaité med honung
kanske kunde de rädda
den sargade sönderhostade halsen
stämbanden
allt de kan uträtta
kan de även uträtta detta
då är jag
antagligen
den jag är

bevisa det älskling

IT AINT OVER TIL' THE FAT LADY SINGS

du skriver ditt namn
längs mitt skulderblad
i svetten abstraktioner, bilder
mellan din fingertopp och mitt ryggslut
du tror inte att jag vet
men jag hör dina inre toner
sjung för mig igen

IN CASE OF EMERGENCY;

projicera ditt liv på mig
måla upp mig sådan jag inte är
jag vet vem jag är
använd skyttegravstaktiken
och dra mattan under mina fötter när jag går
det gör mig ingenting
jag skrattar generat
enerverad
jag delar något ärligt, plötsligt
omständigheterna öppnar porten
"jag såg gud, men du missade honom"
det finns inget att tillägga
du tror att det var något annat
en negation av min självbild
du såg tårarna
tårarna av att äntligen äntligen äntligen
hittat profeten

JAG BEHÖVER DIN KYLA NU

han vill alltid berätta
alltid alltid känna kylan
ta kylan, ta den med dig
den här känslan som jag
har är inte min,
den blev kvar; är den din?
den smakar som du

maktspel
jag lägger mig direkt
viker undan,
så oerhört ointresserad
en zon jag inte vill beträda
besudla mig inte
fråga mig inte
när jag nödgas vara oärlig
blir jag nervig, nojig,
störd

en analytisk maktkamp
vad du än gör
lämna mig utanför
var tillfreds
jag är kemikalier
och jag är fatal
min ärlighet
är inte till för dig
min berättelse
skall inte berättas utav dig

SOM SAGT

indoktrinerad och fast,
i vad i ett varför
frågan pulserar berättar om
sammanhang
det är en revolution
vi måste dit vi måste bryta
plötsligt kan jag andas
fast jag inte kan
fattar ni vad jag menar
fattar ni alls
indoktrinerad
fast

KLASSKAMRATER

och du undrar vem som kysser henne nu
och du undrar vem, vem om inte du

imbecill krabat
hon skulle aldrig se även
om hon öppnade ögonen
använder all kunskap hon besitter
till att bekräfta sin egen världsbild
och förklara för andra
"hur det är"

jag skulle kunna kräkas på hennes skor

du diagnosticerade honom rätt
men du kände aldrig hans vara
kunde aldrig se bortom
du bara stämplade honom
efter dina uppriktigt förenklade
kvasi-intellektuella förklaringsmodeller
och försökte sedan köra över honom
men trots att du hörde
hans vulgära formuleringar
kunde du trots din egen begränsade förmåga
ana något oemotståndligt på djupet
där nere, alltid främmande för dig
något du alltid saknat
något som jag fann och du vet det
du avfärdade allt, viftade bort det
en svag hjärna vågar inte spränga
sina egna gränser
han låg som en sylvass kniv i din vardag
krävde plats, krävde utrymme
du visste att du aldrig kunde vinna
trots allt kunde du aldrig vinna
han bara försvann
han försvann in i mig och gömde sig
tog mig i besittning och använde mig
som sköld emot er, höll krampaktigt
i min hand, allt han behövde göra
var att hålla ut
det visste han, han hade redan givit upp
givit upp om er, ni spelade aldrig i hans spel
det visste han
i faktafrågorna hade han alltid rätt
inte så dum som han framstod
du visste det
du visste det men aldrig i ditt liv
skall du erkänna det
vi delar samma åsikter du och jag
i många frågor, det tror jag
men det är en skenbild
en skev bild
bara yta

han kan gå sin egen väg
han skall gå sin egen väg

och även om jag älskat en galning
och hatat honom lika mycket
om inte mer
och även om jag bjöd ut mig för att förstöras
så var det inte mer än vad jag ville
och jag skulle göra det om igen
för det fick mig ända hit
och jag dog någonstans på vägen
för att bli den galna, lyckliga människa
som lyckades göra sig självständig
och vakna upp på andra sidan
av en livslång förtrollning
och
det finns två människor att tacka
bara två och de var galna båda två
och det är alltid galenskapen
som snuddar vid geniet
men det fattar hon aldrig
det kommer hon aldrig att uppleva
kan inte skilja
på person och handling
förvandling
magin inom oss alla