andas med fåglarna
dom sjunger i dag
i nattens tysta timma
bryter de tystnaden
en sång jag aldrig sjungit
men älskar likväl
alla dessa dagar
kvitt från dig
för det var du,
ja, just Du som förstörde
dem alla
med ditt sökande efter
intet
Du missade intet
fast det skrek i dina öron
minns cyklar
cykel, cykeln
minns blåmärken
och utskällningar
över tillfällen som aldrig blev av
snälla straffa mig för den Jag är
och inte för vad Jag gör
självklarheten
i alla dina osjälvklara ståndpunkter
och hur Du kunde punktera
alla mina drömmar,
en får gratulera
om det var maktfullkomlighet
du drömde om
var jag Hitlers adjutant
den som justerat varje protokoll
Jag såg din lömskhet,
din panik, din ångest,
men den var min vardag
Jag kände den starkare
än Du någonsin gjort
och nu vill Du hålla den emot mig
sådan den aldrig var
din kärlek som ett rakblad
genom alla mina livsval
Du var fantastisk
i all din oigenkännlighet
Jag såg inte ditt uppsåt
såg bara en människa som led
Jag sade att Jag var Jesus,
och Du höll med,
du ville vara Judas
Du ville vara den som svek
ändå kände du dig alltid sviken,
känslan av att den Gudomliga
makten alltid lurat Dig till dina beslut
Du tvingades avrätta Jesus
Du tvingades bära Syndarens roll
den som förråde Guds son,
om Jag varit hans dotter
hade du älskat mig
och det gjorde Du
med cowboy-hatten på
såg Du en värld Du aldrig skådat
och en lögn Du kände som din egen
När Du ser Dig själv i spegeln nu
om Du ser efter nära nog,
dör Du hellre än att inse nu
att livet lämnade Dig med din
eftersträvnadsvärda elitism,
äkta kärlek eller perfektion,
men inte med mig