säger
det finns alltid två sidor av ett mynt
och hon må vara dramats mittpunkt
dess eviga svarta hål
men av någon anledning kan jag förstå henne
även om det är spridda delar
gör det mig orolig
orolig för dina ordval, orolig för
jag har mina fallgropar här
nära ejdergatan
och det lugnar mig
sensommarkvällen är min ty
min historia finns här
och det känns på riktigt
alla minnen, alla platser
att gå av hundra gånger
gör mig ingenting så länge
det är på riktigt men du
du gör mig orolig, du
har inte orden på din sida
en hundradel för tidigt
säger du och ändå låter du inte bli
alla gånger hade jag låtit dig låta bli
du var en hundradel för tidig
eller en hundradel för sen,
en hundradel parallell eller
för evigt i tid
irrelevansen i tidsaspekten
egna lagar, egna regler
principer och bortförklaringar
bara ett stenkast i från sanningen
där vilar du
och jag
jag träffade sanningen
I fell into the well
fell through hell
och kom ut på andra sidan och då,
då var jag kär i sanningen
och du, du skulle kanske aldrig
någonsin dela med dig av den
men det är det enda jag någonsin begär
och den fattas mig