en fågel sjunger vårsång
tidig augusti månad
jag fattar ingenting
rocken spelar ingen roll längre
jag äter bönröra med squash till frukost
hela världen är så underbar
om man är korkad dum och glad
hon ringde mig i går ringde in barndomen
och alla mina ungdomsår
plötsligt känner jag ingenting
lobotomerad in i meningslösheten
det var mycket, mycket länge sedan den var här hos mig
men den är här nu
utanpå och inuti
jag trevar precis vid botten
och jag känner lukten ifrån evigheten
den stilla sommaren
som alltid våldgästar mitt vara
med orimligheter
det finns ingen tid kvar
det finns ingenstans att gå
men även om solen har gått upp
även om den inte skiner på oss
så finns det ingenting att känna rädsla över
ingenting alls
absolut ingenting alls