THERE IS SO LITTLE TO DO AND SO MUCH TIME

försöker att ärligt talat fokusera på någonting men det kliar i kroppen
ekorrhjulet klapprar
tvingar mig till ständig progression
stressad men fastklistrad

den här dimridån av verklighet
den tycker jag inte om

ett, tu, tre så spårar hon ur i sin dödsångest
varför är tanken så farlig?

EN PLATS I SOLEN

i dag har jag en sovplats i solen. sällan har jag sett mitt hem i olskroken såhär; badande i förmiddagssolen. den når sällan in hit, bara under en mycket kort period mellan berget och hustaken. länge har den här delen av jordklotet legat i mörker. länge har jag varit helt ockuperad i dansstudios och black boxar under vardagens ljusare timmar. men inte i dag.
jag är sjuk.
morgonrock. täcke. framtidsvision från sent 60-tal á 2001 a space odyssey i dvd:n. borde somna om. kaffe, citrus. borde inte ha ett möte inför filmfestivalen vid 17.00, men det har jag. det är som det är med den saken.v borde verkligen sova.

BERÄTTELSEN

det ligger någonting i luften, människorna på gatan utstrålar det - söndag. inne på caféet sitter de annorlunda, på ett annat sätt vinklade - på ett annat sätt inte på väg. Lol V. Steins hänförelse skiljer mig från den materiella världen när jag kliver av spårvagnen, liksom skuttande nedför trapporna.
jag går genom parken som oroligt vilar död efter vinterkylan och stormarna som ännu inte mojnat. än är det kristna året 2012 nytt. marguerite duras språk sprakar innanför pannan, tankarna tillrättalagda, påverkade av den rytm och det mönster som hennes berättelses vävt in mig i. tanken på tankar för mig alltid tillbaka till samma tanke; den om min egen berättelse. den kognitionen vill jag aldrig släppa taget om, varenda bok jag flyttar från en bokhylla erinrar mig om hur mycket den växelvis driver mig framåt och slår mig ur mitt ekorrhjul.
jag behöver den, den är ett med mig och jag skulle aldrig kunna separera den från mig själv utan att samtidigt driva ut min egen essens. att uttrycka är bara ett medel - berättelsen är allt.

NÄR VERKLIGHETEN STÅR I LÅGOR

jag får inte ont i magen på norra gubberogatan
inte heller jagar vinternatten mig
ljuden i lägenhet; klockorna, trafiken utanför,
kylskåpssurret och vad det nu är som låter
förtäljer inte längre historier om tystnad
visst är det vackert alltihop
med en stabil magregion
en tillvaro som inte krossas samman
under någons skosulor medan luften smakar som en jordgubbspaj - på vägen hem till dig
det är inte alla flickor utom jag
jag vill inte ha alla pojkarna på rad
eller någon annan osmaklig svensk musik

visst måste detta ses som någon slags vinst
men jag kan svika vem som helst som sviker mig
hur skall jag kunna lära mig att förlåta?
med ett innanmäte svart som sot
jag skall försöka att inte förgås, men jag älskar det så
när verkligheten står i lågor

innerst inne, allra längst inne
endast en önskan - bara en

MIN SMÄRTAS MINISTERIUM

du; min smärtas ministerium
lika andefattig som mina tårar
om jag hade haft några kvar
din röst är cigaretter
kväver min hjärna som förblöder
ut ur hörselgångarna
jag har haft alldeles för ont
och ändå spränger huvudet
jag har lärt mig att ingen kommer för att trösta mig om jag gråter

HEHE

Otillräcklighet; det sitter inte i blodet
Jag kan, jag vill, jag vågar
verktyg att leva och dö för
med en hand nedkluddad av musikteori
nu skall jag sjunga