en cappuccino
och en etanolfräten hemisfär
ett tretimmarsmöte
med människor som vet
att infiltrera makten
att vara del av den
i går sade en främling
(det finns inga främlingar)
att han älskade mig
(han älskade även bob hansson)
och angående begreppet
hade han helt rätt,
tycker jag, jag förstod honom så väl
han kunde varit jag
och så var det
som solskenet
rakt in i solar plexus
den varma, livsbejakande lyckan
som är kärlek
den värmer mig inifrån
fast jag är rädd fortfarande
så är den
i alla fall nuet
går vi alla omkring och konstant förtränger döden?
gör döden allt meningslöst
eller är det döden som ger livet mening?
någon säger att döden inte existerar
den är avsaknad av liv
medvetet liv
energi omvandlas
den försvinner aldrig
blir kondens som svävar ut ur atmosfären
om vi har otur
ut i vakuum
i oändligheten
bakom tid och rum
i limbo
om vi lyckas se vart det börjar
kan vi se hur det slutar?
universum är en cirkel
det slutar när det börjar
det är redan över
jag har redan dött
en stor tragedi som jag burit med mig
i hela mitt liv
hur min hjärna fungerar
en himlastormande lycklig tragedi