vad det var som hände?
det var gud,
som talade, hans sändebud
och jag måste gå därifrån
lämna hela festen
ölen som någon vill bjuda mig på
lämnar mina vänner
jag känner inte igen dem
de andra skuttar upp på golvet
entusiastiska,
detta tillfälle kommer aldrig igen
detta tillfälle har redan stulit min själ
inte starstrucked,
utan lifestrucked,
paralyserad
när jag lämnar byggnaden
kan jag precis hålla tillbaka
tårarna
han bultade på universum
bände tid och rum
han skrämde mig
skakade mig in i mitt medvetandes
dunkla rum
genom den alkoholbesatta
stockholmsnatten
passerar jag ensam,
jag vill och måste och kommer
att vara helt ensam
i vad helst min slutsats blir
pusselbitar
som måste falla på plats
rastlösheten
samma rastlöshet
och jag har skadat mig själv så mycket
för att ta mig ända hit
och ändå är det samma rastlöshet
precis samma rastlöshet