det är natt, vårnatt, en ensam natt i en lägenhet med brusande element vid wavrinskys plats. den stora svarta ikea-hyllan ekar nästan tom. sitter i någon annans säng, bär någon annans tröja. minns inte riktigt vad jag brukade känna, vem jag brukade vara. tänker bedrövligt mycket på dåtid. mår illa.
lyssnar på Elliott Smith, det var längesen sist och visst blir det alltid värre framåt natten. men då som nu inser jag som jag så ofta gör; de sista skola bliva som de första. och lady gaga och varje natt somnar jag med ingivelsen att mina drömmar kommer att gå i uppfyllelse.
det gjorde jag aldrig förr.