mina tankar är planterade i ditt huvud - profetian är kvar du skriver samma ord som jag, jag kan fucking ANDAS din själ - det är ok. det är lugnt. vi har flera tusentals sekunder och dagar kvar och det gör ingenting att vi aldrig klarade av att vara det vi var - jag var ingen - du var aprilhimlen men, det var knappast allt; du var allt. min kära enda vän jag vill ha allting.
det var så det var. när man levt tillräckligt länge med ett förblödande innanmäte så läker man tillslut. så är det. kanske kunde blödningen ha fortsatt tills jag kastade mig ned för västerbron men så blev det inte. jag får vara glad för det.
kanske kunde det vara dags nu. kanske kunde vi vara vad vi alltid varit nu. eller inte. så länge tiden fortsätter att te sig linjär så kommer vi att få reda på allt för sent tillslut. vi får i alla fall veta tillslut.