martin heidegger stirrar på mig från gustavs vardagsrumsbord
kanske inte heidegger, men hans verk
en bok
del 1
du är så "yes, man!"
säger kristoffer
krist-offer, vad fan heter du människa?
det regnar ute
sommaren var här två veckor i maj
sedan kom den aldrig igen
kanske på en midsommarfest
på österlen
kanske då
jag tycker inte om det ältande ljudet i rören
inifrån toaletten i den här lägenheten
när någon spolar i kranar och donar
på övervåningen
jag skulle bli filosof
det var det enda jag skulle bli
men jag blev inte det
eller, jag minns hur jag sjöng, jag sjöng alltid
kunde aldrig hålla käften
bordsgrannarna på mellanstadiet
blev vansinniga på mig
men det var världen jag sjöng om
det var inte att sjunga
det var att berätta
det var att tonsätta direkt från verkligheten
improvisation
men inte så man lär sig det
en sjuårings vanmakt inför existensens vidunder
det har alltid varit det vackra
mest eftersträvnadsvärda
det var så vi gjorde när vi lyckades
när vi sjöng om sådant när vi faktiskt förstod det
det var då det hände
filosofens port till mänskligheten
konsten
konst för konstens egen skull
och du
min musa
i så många år min bländande musa
du är som jag när du dansar
har aldrig träffat nån som du
din träffsäkerhet jagar mig genom cyberspace
nu i min sorg
över min förlorade kärlek
över hans övervunna domäner
och stipendier och musikalitet
här i min sorg
tänker jag på dig igen
jag känner inte mig själv tillräckligt väl för att svara på varför
kanske är det känslan som är direktassocierad
känslan av förlust
känslan av dig
då dramatiserade jag allt i text
sparade varje sekvens av självplågeri
och i varje sång som tillhörde min musik
lämnade jag oss därhän
farväl, farväl, förtjusande mö
nu träffas vi aldrig mer
hur hade det varit om jag visste
att jag skulle vara här
ensam
endast med ola magnell och tankar på fel musik
om kristus inte offrat sig för mig
på korset
hur hade det varit Mississ Svaiini Larsson?
ofattbart i sin dödlighet?
ensamhet, ensamhet
ensamhet
jag kommer fly hur länge som helst!
så kom du regndränkta pojke genom natten
efter att du delat den med din olyckliga förlorade kärlek
kom när jag sover
kom i morgon igen om du vill
så länge
tar jag mig tid
att invänta när du
kommer snubblande in i mitt liv
igen