Vi sitter ner på asfalten Danny Boy och jag. Smutsig Andra Långgata, en lagomt sen vardagsnatt i Göteborg Stad. Jag vet varken mål eller mening för kvällen, försöker vara ett med nuet men rastlösheten svider som skavsår som Danny Boys halvfalska Håkan-covers i den inre harmoniken. Fjortistjejerna bredvid lite för unga för krogen, men inte för att hänga utanför den. Lyssnar och nynnar med, Håkan kan man trots allt inte förneka. Även om man ibland vill det.
Blixten slår inte ner. Jorden skakar inte. Men plötsligt går han förbi oss, som ingen alls men kopparvästen reflekterade det gyllene sagoprinshåret, klädnaden berättade referenshistorier som fick mig att så kallat haja till en aning. Han kommer inte förbi oss, någonting händer, vi korsar hans väg på något sätt, av någon anledning. Kanske var det gitarren. Ibland så räcker det med gitarren. Dess fantastiskt goda energi. Men han var kalaskadäng och packad, ville spela men det är omständligt att byta tillbaka till standardtuning och Danny Boy orkade verkligen inte göra det för vem som helst. Du var inte vem som helst. Mina Damer och Herrar; möt Jonny Med Amfetaminet.
Brickan i spelet, vars drag ännu inte varit avgörande.
Jonny Med Amfetaminet
21th century schizoid man.
Så om Jag vinglar full hem, om vagnarna ens går. Träffar på människor Jag aldrig mött men vill möta och i min dimridå av Bacchus Bojor tvingas Jag enbart runt i cirklar... Då dealar Jag till mig tjack på några minuter är Jag på banan, Jag ville vara där dem är. I deras kök, deras soffa, spela med i deras musik, lyssna och dela historier om livet, universum och allting och om Jag får kyssa henne så kommer Jag att göra det, får Jag vara nära henne kommer Jag att ta chansen utan att skrämma henne, vet inte vilket som är mitt primära mål men Jag vet ändå någonstans längst här inne, även om Jag inte känner dem tillräckligt ännu att här, här hör Jag hemma.
Att anförtro det viktigaste det går först, att försöka nå fram till evighet och sanningar, det går före allt annat, och just nu spelar knarket en utmärkt roll för det låter mig vara här och nu med allt det nya, vackra framför mina ögon och Jag lovar att allt det här är förgängligt, och ett av alla de tillfällen som kommer glida genom hålet i min hand när jag greppar det i efterhand, men för all tid kommer jag minnas, att det var värt det.
Jonny var Evas hjärtas låga.
Time has told me that you're a rare, rare find.
Jag kan slåss i åtta dagar utan att ta av mig västen. Du klarade inte av det, men Jag inser att man definitivt aldrig får döma folk för det. Så Jag öppnade upp mitt hjärta, ty ditt hår var Ängeln Gabriels. Dina färger, lika välsvarvade för varandra - som paletten i dina konstverk. Ljuset den morgonen avslöjade dig som vacker till snudden på underbar. Men egentligen så var du bara en enda sak, i mitt liv. Och det var Självklar.
Jag är din privata hobbypsykolog baby, och du är min. När du behöver heroin, då vet du var Jag finns.