En iskall bris
genom universum
och alla tjut
alla ljud
som ljuder i mina öron
som handlar om allt
det osagda
oss människor emellan
en liten klump i solar plexus
som håller mig vaken
kanske är det naturen
kanske vaknade Jag på fel/rätt sida
Du har alltid varit min idol
jag har alltid speglat mig
i dig
du har alltid tänkt och berättat
Historier Jag levt
du har alltid varit en del av mig
Kanske var det
Kullerstenarna just den där dagen
kanske var det musiken
kemi
,telepati
Kanske orden, hur du stod
hur jag tänkte utan att tänka
dessa tider
Får mig att minnas
det är så sent på året
och plötsligt minns man
Och vad Jag tror eller trodde på
har egentligen inte med saken att göra
att Jag skall gå upp på scen
i rosa klänning
och vara rolig i morgon
på Gustavs födelsedag
är något helt annat
än 2005
2006
2007
2008
2009
2010
2011
i mina flashbacks var det igår
Och plötsligt har det gått sju år
Hur kunde Jag när Jag skrev
Tänk om Jag visste
Å ändå är det som om
jag alltid vetat
Någonstans
Genom alla tider
Jag känner mig själv endast
genom minnet av det som Jag skrivit
dessa ord som jagat mig
jagat mina fingerspetsar
mot pappersark till tangentbord
till touchscreens
talar om vinterns första snö
över södra torget
när allt var coldplay
när du vänder dig om och vinkar
snabbt som frös du om din hand
i skenet av doftljusen
och när vi stod där på
Bäckängsaulans scen och berättade
om att bli lämnad på den jävligaste
av platser och Jag vill ha Dig
men du såg det inte ens
Och Mia fick för mycket tandkräm
i ögat
på den tiden var det all in
högrealism
För många första januari
med bakfylla från skärselden
senast på ett tåg
på väg härifrån och min mamma
lärde plötsligt känna mig
lite granna
när Jag aldrig så fylleförstörd
glömde allt Jag behövde
för att hinna med det där tåget
Jag skulle med det där tåget
Angelägenhetsgraden
Hänger visst samman med
livsextasen, visst gör den?
Hon kunde faktiskt inte förstå
varför Jag tvunget
skulle med det där tåget
inte Jag heller
det hade Jag definitivt inte råd med
Jag hade levt dekadenslivet
med min då typ, bästa vän
och både han och Jag
var lite förvånade över
Hur Jag var
Men det var
Kungen av Kaos
är inte som Jag,
Han var perfekt
Jag antar att han var det
och Jag slutade älska alkohol
Jag slutade röka
slutade ljuga, slutade vara ett svin
Min egotrippin'-ungdom
fick han mig att ifrågasätta
han var livrädd
rädd för mig
och min totala brist på samvete
och moral
Men han såg Jag tyckte om det
från nästan bottenlös tristess
så han lade sig ner på min
psykolog-divan och någonstans
någon gång
Kommer vi kanske tacka varandra
för det slutade lyckligt
på andra sidan smärtan
Och alla minnen
är bra minnen
Även om
jag inte kan sova.