med dimmig syn
bultande benhinnor
stramande, värkande muskelbristningar
sitter hon med överkroppen tillbakalutad
mot skåpet
undrar om hon håller på att svimma
eller
om adrenalinet stigit henne om huvudet
hon andas blodröd
utanför fönstren tittar människor
dance to express
och sällan i livet känner hon sig mer fulländad
not to impress
som i det ögonblick
då hon får berätta alla historier
som överlappar i hennes hjärna
dag och natt och sekund för sekund
fulländad
trots en kropp som fått alltför
många törnar, olyckor
och skriker sorg och lidande
fulländad
och aldrig så nära,
och aldrig så nära
som nu