tillbaka i mitt fantastiska rutnät
å som jag älskar min självvalda bur
mitt ekorrhjul
än har inte smärtan sin boning i min kropp
bara lite fötter, lite knä, lite rygg
men ack så lite!
och hela mitt liv har jag velat
precis detta och hela mitt jag skrek
i brist på utlopp för sin identitet
nu är det inte en timme på dygnet
då jag inte känner mig på väg,
fullkomligt vid liv, här och nu
levande
jag må ha sagt det förut
men att somna i vetskapen om
att morgondagen har allt jag önskar
i beredskap åt mig
får mig att säga det nu
igen
livet,
en kärlekshistoria