och där faller ännu ett år sönder till små minnen jag ska kasta allt när jag går fräta bort allting med thinner
någon form av champagne i snö
fel halsduk luktar rök
alternativ resväg i platåskor
berusad ut i tänderna
det var sista gången hon frågade efter honom
på ett tåg med lösögonfransar från i går
hade glömt packningen hemma
din röst var cigaretter
en bil i värmland fastnar i snön
och badrumsgolvet hade en matta
i en lånad säng från lillasyster 14 år
det var så alla mörka dagar blev i går
men de var fortfarande där och då
de levde dem
men hon får inte ont i magen
på norra gubberogatan längre
hon tyckte att hon borde se det
som någon slags vinst
pratar man jämt och ständigt
kan man inte vara tyst länge
and my mouth is filled with blood
from trying not to speak
hon klarade tre månader
sen skrek hon rätt ut men inget hände
precis som förut
hon bara flyttade med, satt med
på pakethållaren
alla önskningar var slut
slut
det tar alltid slut
så många nätter
eller morgnar
vända hennes väska ut och in på golvet
och hon som hade bråttom till spårvagnen
det är många långa vägar
man kan korsa i kärlekens tecken
så många varningsskyltar
man blundande kör förbi
det har aldrig brunnit
mer än så i hennes liv
utan att hon gjort något åt det
tacka gud för den dagen
då du kastade henne ut ur ditt liv
tid
det tar alltid tid
i efterkonstruktionen
kallade hon sig själv manipulativ
hennes sociala experiment
men när hon ser tillbaka
på ensamma gator
där matkassar står slängda
hon minns inte ett enda ord
minns bara friheten
när hon hade bättre skor
och du inte hann ikapp henne
minns att hon aldrig någonsin
varit längre i från sig själv
att dela den stormigaste förtvivlan
som inte ens handlade om henne själv
kanske var det ett experiment
men hon växte fast i tryggheten
av den totala otryggheten
tid
det tar alltid tid
kanske var hon rädd att misslyckas
i ensamheten
där hon satt som ett fån
i den lånade lägenheten
trägolv som knarrar,
schackgolv i köket
och steppdrömmar
men hon var aldrig ensam
hon var bara rädd
slut
det tar alltid slut
andra lång är en sång
som hon sjunger mer än gärna
utomhusfest eller
pest i hennes hjärna
fantasi och galenskap i all ära
kalla det frihet
ett epitet och ständigt hotat
när hon spyr
har hon fått nog
inre frid
tid
det tar alltid tid
att nå inre frid