koffeinet har lämnat kroppen
jag sorterar kläder på golvet
något faller i golvet våningen ovanför
Jag blir illa tills mods
sen tänker jag på henne
jag känner vad hon känner
ber henne att överleva den största
tragedin i hennes liv
hon har haft för många och just den här
är bara för mycket
det är fest i lägenheten bredvid
och jag har lagat mat i timmar
verkligheten diffus bakom en ridå av dimma
jag gråter över hennes öde
föreställer mig livet efter hennes död
vet inte hur jag skall tänka
vet inte vad jag kan göra
spårvagnarna bullrar förbi
tomheten segrar
övergår
i en stilla undran över när det där regnet
som skall skölja bort allt
allt som inte är musiken skall komma
i morgon
är en helt annan dag
all min tillit
till min morgondag