du lever under samma paradigm
och allt jag säger, är bara sanning
om jag skulle se ditt namn
i tidningsbokstäver
skulle jag tro att du fortfarande lever?
so close no matter how far
jag har inga svar
bara minnen
fiktioner
och, sanningen
sanningen om hur du vilade
innanför den där jävla husväggen
och du hade hört
om jag träffat glasrutan
med mina nävar med grus
och det var din längtan
som tvingade mig dit
jag rökte mig medvetslös
till winter white hymnal
istället
idéen om världsalltet
det kan passera en miljon år
det finns ingen linjäritet
det finns bara nuet och samma energi
överallt samtidigt konstant
och jag hör dina hjärtslag
sammanflätade med mina andetag
under samma sol, bakom samma måne
i samma tidzon
jag vet att du aldrig må förlåta mig
men vi lever sida vid sida i alla fall
det har vi gjort ofrivilligt utan att veta
utan att diskutera om det
det kan passera flera människoliv
in-och-ut, omärkt förbi
men du kan gå din egen väg
du måste gå din egen väg
och i all villa och alkoholdimma
i den stora sorgen som är livet självt
kom ihåg mig då
kom ihåg att allt det bästa inte hänt än
och att alla filosofer och alla konstnärer
genom all historia
måste gå sin egen väg
och det är en entydig historia
om människan sådan som vi är;
tillsammans;
oskiljaktiga
i sitt vara