hopplöst
i största välvilja och nyfikenhet
med öppenhet
för att det finns något som alltid funnits
alltid kommer att finnas
sträcker jag ut min hand
efter alla om och men och whatever
betyder det ingenting alls,
den bild som finns för mina ögon
får mig att tänka,
att det måste stämma,
den förutspådda vägen,
får mig att tänka,
efter alla om och men och whatever
sträcker jag ut min hand
blir det tystnad, tagning, kamera två
och jag förlorade min chans
då ögonblicket gled undan,
det kommer aldrig finnas nåt
som heter "rätt tid, rätt plats"
hopplöst
sträcker jag ut min hand
för vem lever jag mitt liv,
om jag vill ha dig i mitt liv?