instängd inte bara i en tanke
på vilket plan som helst
kommer jag sjunga sånger
om förlusten
så mycket större nu, ordlös
fasansfull i sin vardaglighet
i sin lycka, i det tillstånd
av total normativitet,
kan inte bekämpa det
som är min grund
som är mitt jag
kan det inte få hända det
som universum vet
min stilla diet av intighet
så långt ifrån det vesäntliga
känner jag ingenting
bara smärtgränsen,
ljudvallen,
som en skräll,
och regnet och vinden och allt
som är absurt
i mitt vara tyder jag ditt namn och du
var ingen, jag var aprilhimlen